Redet i Varbergaskogen

Jag fick i uppdrag av Örebro Kommun och Statens Konstråd att skapa någon form av semi-permanent offentligt verk tillsammans med barn boende Varberga i Örebro. Verket skulle hamna i Varbergaskogen, ett 93 hektar stort grönområde som omges av olika bostadsområden med drygt 20 000 invånare. Tillsammans med Sofia Priftis (konstnär och arkitekt) och Elin Andersson (fritidspedagog) genomförde jag ett antal workshops med barnen på Varberga Fritidsgård. Det konstpedagogiska arbetet mynnade ut i en konkret idé: Redet!

Intrycket man får när man ser redet på avstånd är verkligen att den svävar, för de tunna stålvajrarna liksom ”försvinner”. Känslan när man sitter i Redet är fantastiskt fin, både fri och trygg på samma gång. Det är ingen gunga i vanlig mening, snarare en frihetlig mötesplats som går att klättra på och som liksom svajar tyngdlöst. Det är en plats för lek, samtal, fika, spaning, kontemplation och meditation. På insidan sitter sju mässingsplåtar med fågelporträtt som barnen har ritat, och som sedan överförts till Mässingsplåt.

Det är många människor som är inblandade i tillblivelsen av ett sånt här verk. Det hade varken varit möjligt eller önskvärt för mig att göra allting själv. Utan en rad vänners och yrkesmänniskors kunnande och utan barnens entusiastiska samskapande hade det här verket blivit något helt annat. Detsamma gäller för uppdragsgivarens professionella tillit som även den har varit väldigt värdefull för både processen och resultatet. Jag kan redan konstatera att verket är både välanvänt och omtyckt bland områdets barn och vuxna. Varje gång jag kommit tillbaka till Redet har det varit tillfälligt bebott av nya flockar av barn eller hela familjer och de verkar trivas fint allihop, oavsett ålder.

Medskapare: Sofia Priftis

Snickare: Enar Jedström

Arborist: Friederike Kendziersky (Järna Trädvård)

Metallarbeten: Daniel Wätte

Fritidspedagog: Elin Andersson

Stort tack till barnen på Varberga Fritidsgård!