Som barn fick jag tidigt tillgång till något som jag först i vuxen ålder förstått är det som brukar kallas för ”konstnärlig frihet”. Min mamma gav mig utrymme att utforska mitt eget lustfyllda skapande, uppmuntrade mig att hitta på nya saker och tillät mig pröva mig fram utan att vara låst vid tanken på resultat. Under ungdomsåren skolades jag informellt i tre olika gatukulturer, var och en med tydligt antiauktoritär hållning. Därefter studerade jag fem år på konsthögskola och fick tillgång till en ny uppsättning av kritiska teorier och praktiska metoder. Sedan dess fortsätter lärandet genom görandet.
Barnaårens fria lek och ungdomens många äventyr ligger till grund för hur jag som vuxen ser på konsten som en möjlighet att röra mig fritt mellan olika kunskapsfält. Den högre konstutbildningen möjliggjorde en fördjupning och bidrog med verktyg för reflektion och kontextualisering. De senaste åren har jag alltmer inriktat mig mot offentliga konstverk, konstnärliga forskningsprocesser och anarkistisk pedagogik.
Fri Konst (bfa), Konst i Offentligheten (mfa), Autonom Konstnärlig Forskning (aut.dr)