Det senaste decenniet har min konstnärliga praktik alltmer kommit att bedrivas i form av omfattande forskningsprocesser samt olika kollektiva och pedagogiska processer. Min praktik utvecklas kontinuerligt genom att jag tillgodogör mig kunskap och direkta erfarenheter från en rad andra fält än konstens. Från Konstfack har jag en kandidat (Fri Konst) och en master (Konst i Offentligheten), enligt den akademiska ordningen står därmed en doktorsexamen näst på tur.
Jag har dock aldrig varit en vän av ordning. Det finns dessutom goda skäl att ifrågasätta huruvida en formell forskarutbildning verkligen är den enda eller ens den bästa vägen för mig att gå vidare. Jag kommer absolut att fortsätta fördjupa min konstnärliga praktik och skulle inte tacka nej till fyra år som doktorand (med forskarlön), däremot är jag inte beredd låta min verksamhet avstanna i väntan på att antas till en forskarutbildning.
Min bakgrund har berikat mig med en stark misstro gentemot hierarkier, auktoriteter och byråkrati, detta tillsammans med en lika stark tillit till det självorganiserade, frihetliga och lustfyllda skapandet. Allt detta sammantaget gör att den bästa vägen för mig att fortsätta tycks vara på egen hand, fri i förhållande till institutionerna men lojal mot den konstnärliga processen. Som Autonom Doktorand har jag vare sig lön eller tillgång till den akademiska infrastrukturen, men jag är fri att forma min egen bildning.
Mitt arbete fortsätter i oförminskad takt. Min praktik innefattar redan självständig forskning, kritisk reflektion i textform och regelbunden undervisning, vilket ligger helt i linje med vad som brukar förväntas av en doktorand. Lämpliga handledare har jag inte några problem att hitta på egen hand och min studieplan utformade jag själv. Jag räknar med att genomföra min disputation som Autonom Doktorand under 2018. Då kommer även mitt forskningsprojekt att publiceras och presenteras för allmänheten.
Tidigare har jag publicerat Visit Norrtuna (2010) och Farligt Land (2013).