Efter fyra fantastiska dagar av solsken avslutades Dungen bokstavligen med buller och bång, då himlen öppnade sig och bjöd på ett massivt skyfall och hagel. Det blev en mäktig slutkläm, kändes fint att få avsluta med en smäll. Jag ser fram emot att få tid att sammanfatta arbetet i någon sorts reflekterande text så småningom, men har inte riktigt hunnit hittills. En sak som står klart redan nu är att jag, Lucas och flera av de andra som var med under dagarna i Dungen kommer att skapa fler tillfälliga kreativa vildmarker i framtiden. Det finns så många anledningar till det, inte minst för att det var så roligt, lärorikt, fullt av nya möten och kändes viktigt på många plan. Det råder en allvarligt brist på liknande platser i vårt samhälle, där kravlöst skapande och tillitsfull samvaro präglar atmosfären och där vild lek samsas med lustfyllt arbete och en känsla av festival.
Jag har precis spenderat flera långa dagar framför datorn med att skriva ansökan till konstfacks doktorsprogram, med en extremt stor nypa tur får jag kanske en chans att fortsätta mitt arbete inom ramen för deras forskarutbildning. Går jag miste om den chansen så fortsätter dock arbetet precis som vanligt, jag är nu två tredjedelar igenom det jag valt att kalla för Autonom Doktorand (aut.dr) som i praktiken är en fyraårig doktorandutbildning som är helt och hållet självorganiserad och utgörs utan varken finansiering och institution. Hur som helst, nu när jag suttit vid datorn och maxat fram en ansökan under så många dagar (som dessutom blev klar långt före deadline!) så ska det bli riktigt nice att hänga runt med barnen på landets i särklass bästa paradisö i två veckor. Ta hand om er därute, och glöm inte att omfamna ovissheten och ta gott om risker nu i semestertider.
