Igår byggde vi under skördefestliga omständigheter tillsammans med Bambu och tejp i skogsbrynet Under Tallarna. Det var ett konstnärligt försök som genomfördes med utgångspunkten att det inte kunde misslyckas, det går nämligen inte att göra fel om det inte finns något sätt som är rätt. Vi byggde en form tillsammans och det som började som en enkel pyramid växte snabbt till en bångstyrig och färgglad gigant som vi till slut lyckades skicka upp i en tall. Det var vackert, inte bara det slutgiltiga resultatet utan själva processen genom vilken en rad människor i olika åldrar tillsammans skapade någonting stort bara för att det gick och för att det var kul.
Ett halvt dygn senare gjorde jag tillsammans med konstnären och arkitekten Sofia Priftis ett liknande konstnärligt försök i Örebro, då i samband med invigningen av en fantastisk satsning som Örebro Kommun gjort kring barns lekmiljöer. Tanken var att vi skulle bygga mellan klockan tolv och tre, men byggandet ville aldrig ta slut så vid fyratiden fick vi börja plocka undan materialet och stänga av musiken för att sakteligen få folk att avsluta sina projekt. Barn, vuxna och äldre byggde tillsammans, återigen, bara för att det gick och för att det var kul. Det som kanske inte syns så bra på bilderna, men som definitivt kändes på plats både idag och igår, var den varma och vackra atmosfär som uppstod i det kollektiva samskapandet. Länge leve den frihetliga konsten och den lustfyllda leken!
Bilder från Under Tallarna – Lördag 24 augusti
Bilder från Varbergaskogen, Örebro – Söndag 25 augusti
