Fanor är symboler, de är något i sig själva men de pekar också mot något annat. Fanor kan uttrycka alltifrån hot och hat till krav på social rättvisa. De kan bidra till att exkludera och inkludera människor i föreställda gemenskaper, men de kan också bära viktiga budskap som ingjuter framtidshopp och sprider kämpaglöd omkring sig eller bara vara festliga stämningshöjare som saknar direkt politisk mening. ”Fanor för fest och protest” var en öppen workshop som jag och min son Albin höll tillsammans inom ramen för Konstfrämjandets 70-årsjubileum den 2 september.
Vem som helst kunde komma och göra en egen fana och framför allt var det barn i olika åldrar som nappade på den möjligheten. Jag har tidigare arbetat med folksamlingar och fanor i offentligheten på olika sätt som låtit konsten överbrygga gränsen mellan fest och protest. Även denna gång var det tydligt att en så enkel sak som att få göra sin egen fana kan bidra till att barn kan ta plats i offentligheten på ett sätt som både är festligt och samtidigt i sig självt utgör en sorts protest.
Jag vill passa på att rikta mitt varmaste tack till det strålande syskonparet Tuva och Alma och till alla andra barn som under dagen kom förbi och knåpade ihop en egen fana. Tack också till Albin som assisterade och till Konstfrämjandet som bjöd in oss till att delta.
