Tillfällig kreativ vildmark. Det var så jag kallade den plats som jag, tillsammans med en stor grupp vänner och ett par hundra människor i olika åldrar som jag aldrig tidigare hade träffat, förra sommaren byggde upp i en skogsdunge. Tanken var att platsen skulle fungera enligt helt andra principer än vad de flesta av oss är vana vid i vår vardag. Det skulle vara så frihetligt, inbjudande, anti-auktoritärt och icke-hierarkiskt att saker skulle börja hända där i Dungen alldeles av sig självt. Vi stod för material och någon sorts plattform, men resten skapades av alla deltagare tillsammans. Sedan dess (men även innan) har jag arbetat med att skapa många olika pedagogiska och konstnärliga situationer som bygger på liknande principer. Det handlar ofta om ett kollektivt utforskande av egna rädslor och samhälleliga normer som på olika sätt begränsar oss. Det handlar inte om att överföra befintlig kunskap, utan om att tillsammans skapa nya erfarenheter. Förhoppningen är alltjämt att de upplevelser och erfarenheter som genereras ur dessa frihetliga försök ska fungera som frön som landar någonstans i deltagarnas subjektiva inre landskap. Förr eller senare kan de börja gro och vad det i slutändan blir av dessa extraordinära (som i betydelsen: utöver det vanliga) upplevelser, det vet jag inte. Jag kan bara hoppas att det blir någonting livskraftigt – en prunkande plats full av möjligheter som det alltid går att återvända till under livets gång.
Varför arbeta med konst och pedagogik i en korrupt kombination? Därför.
I lördags var det dags igen, denna gång på Österängen som är ett bostadsområde i Jönköping. På flera sätt är Österängen ett vanligt arbetarklassområde med hyreslägenheter, uppfört någon gång under 60-talet. En sak som däremot är rätt ovanlig är att det i Österängens köpcentrum finns en fantastisk konsthall som fokuserar på samtidskonst och har ovanligt progressiva ambitioner. Som inbjuden av Österängens Konsthall kommer jag (under namnet ORKA!) i ett års tid att arbeta i området, med just den typen av konstnärliga försök och pedagogiska undersökningar som jag helst av allt gör. Hittills har jag gjort ett par mindre försök i form av öppna samtal på konsthallen, men i lördags skapade jag tillsammans med en stor grupp andra människor en ny form av tillfällig kreativ vildmark. Vi öppnade upp och bjöd in till ett fysiskt rum, där vem som helst var välkommen att samskapa. Vi gjorde fanor och masker, sedan tog vi oss tillsammans ut på en märkvärdig liten parad genom området för att slutligen avsluta med gemensam pizzafest. Inga konstigheter alls, men samtidigt proppfullt av minnesvärda och värdefulla ögonblick, mellanmänskliga möten och direkta erfarenheter. Vi tog en omväg tillsammans. Vi lämnade den upptrampade stigen, undvek intellektet och gick istället rakt in i den vildvuxna direkta upplevelsen. Tusen tack alla fantastiska barn, ungdomar och vuxna som skapade denna fest och protest tillsammans. Tack!
De fantastiska fotografierna från festprotesten är tagna av Sanna Argus Tirén.
