web analytics

Meteoritnedslag

Igår invigdes förskolan Braxen i Södertälje, sprillans nybyggd men belägen i den gamla Mariekällskolans lokaler. Jag arbetar med ett stort konstnärligt gestaltningsuppdrag i samband med en stor ombyggnation i fastigheten och det första av fyra planerade verk är beläget på förskolans utegård. Där har jag placerat en meteorit i en åtta meter stor krater. Meteoriten är tillverkad av diabas (svart granit) från Moheda stenbrott i Småland och Royal Nordic som är en mässingslegering med fördelen att den behåller sin vackra gudliga yta genom åren, trots påverkan av väder.

Min tanke är att meteoriten och kratern ska kunna fungera både som plats för fri lek och som en samlingsplats. Förhoppningen är att verket kan sätta igång samtal och fantasier om de allra största måtten av tid och rum. Förskolan har också ett så kallat ”Nattis”, där barn till föräldrar som arbetar nattskift kan sova över och bli hämtade på morgonen. Därför är meteoriten upplyst av tre riktade strålkastare nattetid så att det barn som vaknar och är oroligt eller har svårt att somna kan få syn på den guldglimrande stenbumlingen i ett annat ljus.

I vanlig ordning hade jag inte kunnat göra det här verket helt på egen hand. Stenen har bearbetats av den fantastiskt skickliga Nisse Meseke och mina slarviga skisser till kratern har översatts till begripliga konstruktionsritningar av arkitekten Jonna Söderström.

Tack!

Ett dygn och två konstnärliga försök

Igår byggde vi under skördefestliga omständigheter tillsammans med Bambu och tejp i skogsbrynet Under Tallarna. Det var ett konstnärligt försök som genomfördes med utgångspunkten att det inte kunde misslyckas, det går nämligen inte att göra fel om det inte finns något sätt som är rätt. Vi byggde en form tillsammans och det som började som en enkel pyramid växte snabbt till en bångstyrig och färgglad gigant som vi till slut lyckades skicka upp i en tall. Det var vackert, inte bara det slutgiltiga resultatet utan själva processen genom vilken en rad människor i olika åldrar tillsammans skapade någonting stort bara för att det gick och för att det var kul.

Ett halvt dygn senare gjorde jag tillsammans med konstnären och arkitekten Sofia Priftis ett liknande konstnärligt försök i Örebro, då i samband med invigningen av en fantastisk satsning som Örebro Kommun gjort kring barns lekmiljöer. Tanken var att vi skulle bygga mellan klockan tolv och tre, men byggandet ville aldrig ta slut så vid fyratiden fick vi börja plocka undan materialet och stänga av musiken för att sakteligen få folk att avsluta sina projekt. Barn, vuxna och äldre byggde tillsammans, återigen, bara för att det gick och för att det var kul. Det som kanske inte syns så bra på bilderna, men som definitivt kändes på plats både idag och igår, var den varma och vackra atmosfär som uppstod i det kollektiva samskapandet. Länge leve den frihetliga konsten och den lustfyllda leken!

Bilder från Under Tallarna – Lördag 24 augusti

 

Bilder från Varbergaskogen, Örebro – Söndag 25 augusti

Plakatet och fanan tillhör oss alla

I helgen arbetade jag med en fantastisk grupp människor, de flesta ett decennium yngre än mig själv. Efter inbjudan av Grafikskolan/Kulturskolan satte jag ihop en tvådagarsworkshop i konsten att skapa ny förståelse och förändring. Första dagen föreläste jag och sen gjorde vi affischer/plakat. Andra dagen föreläste jag också fast betydligt kortare och sen gjorde vi flaggor/fanor. Det har jag gjort förut, men samtidigt har varje tillfälle sina helt egna förutsättningar och kvaliteter. Vissa saker är stadigt återkommande, till exempel att konsten är större än verket och att den direktupplevda kroppsliga erfarenheten når djupare än det rationella intellektet, även fast båda behövs. Hur som helst, plakatet, fanan, banderollen, flygbladet och affischen är viktiga verktyg för att skapa ny förståelse och förändring. Vem som helst kan gå samman med likasinnade och organisera sig för att göra skillnad och konsten är ett fantastiskt bra fält som (egentligen) står öppet för vem som helst att använda som sin utgångspunkt.

Dag 1: Affischen/Plakatet

Dag 2: Flaggan/Fanan

Varmt tack för denna gång!

 

YOLO! – En vecka med klass nio

Idag har jag avslutat en veckas gästundervisning med eleverna i klass 9 på Solvikskolan. Jag har alltid rätt höga förväntningar när jag undervisar på just Solvik och de infrias alltid med råge. Kanske är jag partisk, jag gick själv på Solvik som barn och min dotter går nu i sjätteklass, men jag vet att eleverna där har fått möjligheter att leka, skapa och utforska världen på ett frihetligt sätt som tyvärr är ganska få skolelever förunnat.

Mitt självpåtagna uppdrag denna gång var att bjuda in eleverna till ett gemensamt projekt som erbjöd både en teoretisk ingång och praktiska erfarenheter av samtidskonstens möjligheter. Konsten är ett utrymme som alla har rätt till, precis som leken. Faktum är att konsten mycket väl kan ses som en fri fortsättning på leken, en sorts utveckling av något som de flesta barn har tillgång till men som de allra flesta vuxna har förlorat (”Varje människa är en konstnär, men bara konstnärerna vet om det”).

Vi varvade teori och praktik, inomhus med dator och utomhus med skruvdragare och såg. Tillsammans konstruerade vi en skulptur som vi satte eld på, med det ockulta syftet att blidka YOLO-gudarna så att dessa genom någon form av magiskt ingripande skulle se till att hjälpa eleverna att fylla klasskassan till bredden så att de kan åka på en resa i Kroatien. Med lite tur hörsammas den konstnärliga offergåvan, men i annat fall har det ändå varit en himla fin vecka med ett vackert avslut. Tack för denna gång, bästa elever! (Och Klara!).

Gymnasieklass visar vägen

För femte året har jag gästat Wendela Hebbegymnasiets avgångselever (Bild Form Design) för att under hösten och vintern leda en konstnärlig process. Jag har valt olika teman varje år, baserat vad som för tillfället är aktuellt i min egen konstnärliga praktik. I år har vi arbetat med ”Masker vi bär och det vi döljer där bakom”, ett ganska avancerat psykologiskt utforskande av våra egna omedvetna strategier och begränsningar. Vilken mask gömmer jag mig bakom, för att skydda mig från sårbarhet och livets ovisshet? Vilka personlighetsdrag framhäver och förstärker jag vanemässigt utan att veta om det och vad är dess motsats som jag hellre döljer för omvärlden? Dessa frågor har eleverna utforskat under min handledning och resultatet blev en utställning bestående av verk i många olika tekniker. Gemensamt för de flesta verk är att dess uttryckssätt har arketypiska kvaliteter, de pekar mot en plats i det mänskliga medvetandet som både är djupt personligt och helt allmänmänskligt. Jag är väldigt tacksam för att ännu en gång ha fått utforska konstens möjligheter att skapa ny förståelse och förändring tillsammans med en klass bestående av nyfikna, modiga och tillitsfulla unga människor. De individuella samtal jag fått vara med om denna omgång har varit meningsfulla och stundtals känts omvälvande på det bästa av sätt. Tack för det, kära klass!

Utställningen går att se på Galleri Kretsen i Södertälje. Öppet kl 12-16 till och med den 3 februari.