Det är märkligt hur saker och ting sammanfaller, till synes utan någon medveten styrning. Sedan några veckor gräver jag på djupet för att försöka bena ut vad som är ”livskvalitet” för mig personligen. Vad är det som ger mitt liv mening? När uppstår flowet? Vad behöver jag för att må bra? Vad sätter guldkant på min tillvaro? Det är svårare än det kanske låter att lista ut det, trots att jag är den som känner mig själv allra bäst, men det är verkligen intressant och förmodligen användbart.

Svaren på frågan om vad som förhöjer min livskvalitet avslöjar väldigt mycket om vem jag är och hur jag bör leva mitt liv. Ännu mer avslöjande är kanske de konkreta tillfällen som faktiskt erbjuder förhöjd livskvalitet. Det är liksom lättare att ta sig an denna fråga i praktiken och den egna upplevelsen än vad det är att försöka besvara den intellektuellt. Idag är en sån dag, när jag har flax och flyt och medvind, som en anka på ett öppet hav.

Jag har exakt 109 kronor på mitt konto och inga väntade pengar förrän i slutet av månaden, jag borde ha ångest, ändå är livet riktigt jävla nice just nu. Varför? Min livskvalitet tycks ha ganska lite att göra med kontroll och ha mycket att göra med en grundläggande tillit till min egen förmåga att landa tryggt på tassarna närhelst jag kastas upp i luften. Minst lika viktigt är rörelsefrihet i tid och rum, mellanmänskliga möten, gott te och bra musik, nyfiket lärande och kreativt skapande. Inget nytt under solen.

Idag har jag gjort ordinära saker som att mata ankorna och ha veckomöte med Under Tallarna. Jag har gjort några extraordinära saker också, t.ex. har jag hämtat två supertunga lådor som byggts och använts för att frakta några av Hilma af Klints konstverk (jag svär, jag blev faktiskt lite starstruck när jag tömde ut all bubbelplast och all packfrigolit som skyddat hennes mästerverk). Till råga på allt vann jag en budgivning om en fin affisch med First Aid Kit’s autografer på tradera som jag impulsbudat på utan en tanke på att faktiskt kamma hem den. Perfekt sak att lägga sista hundralapparna på (det var när jag betalat för den som jag upptäckte att jag bara har en hundring kvar.)

Skitsamma. Nu sitter jag här med två vackra packlådor, lyssnar på First Aid Kit (Stay Gold), dricker mitt fantastiska svarta te (Luksus Keemun denna gång) och känner mig barnsligt lycklig över att vara vid liv. Dessutom har jag på mig min fina tröja som Niklas (MVG i Tryckteknik sedan 2002) gjorde till mig utan att ens veta att jag samma dag hade påbörjat min process med att ta reda på vad som ger mig livskvalitet. Helt rätt Niklas, det är banne mig mer regel än undantag att jag känner mig R*ch As Fuck.