Precis som alltid när det gäller mitt konstnärliga arbete så är märkliga sammanträffanden det bästa kvittot på att jag är på rätt spår. Det kan vara småsaker eller storsaker, men när saker faller på plats av sig själv – helt utan medveten ansträngning – så vet jag att jag gör rätt som strävar mot tillit istället för kontroll och frihet istället för trygghet. Den här sommaren har varit tuff ekonomiskt, inget nytt under solen men jag har behövt låna 20 lax av en vän för att klara mina fasta utgifter. Idag var jag hos tandis, lagade en tand och fick ett kostnadsförslag för resten som behöver fixas: tio lax till. Sen dröjde det inte mer än ett par timmar förrän en vän hörde av sig och sa att jag hade beviljats arbetsstipendium från Konstnärsnämnden: hundra lax.
Med denna oväntade ljusning på det praktiska/ekonomiska planet kan jag släppa pengastressen ett tag och verkligen fokusera på det konstnärliga arbete jag har att utföra. Tack staten! Jag lovar mig själv att maxa denna höst och vinter. Maxa med min konstnärliga forskning – med att skapa förståelse och förändring i mig själv och i världen omkring mig. Nu på torsdag 1 oktober deltar jag i ett publikt samtal tillsammans med Dougald Hine, kl 18.00 på Karlsgatan 2 i Västerås (Västerås Konstmuseum och Västmanlands Länsmuseum). Vi kommer att prata om staden – hur den formar oss människor och hur vi i vår tur formar staden – detta i relation till just tillit. Kom gärna dit om du har vägarna förbi!