Igår byggde vi under skördefestliga omständigheter tillsammans med Bambu och tejp i skogsbrynet Under Tallarna. Det var ett konstnärligt försök som genomfördes med utgångspunkten att det inte kunde misslyckas, det går nämligen inte att göra fel om det inte finns något sätt som är rätt. Vi byggde en form tillsammans och det som började som en enkel pyramid växte snabbt till en bångstyrig och färgglad gigant som vi till slut lyckades skicka upp i en tall. Det var vackert, inte bara det slutgiltiga resultatet utan själva processen genom vilken en rad människor i olika åldrar tillsammans skapade någonting stort bara för att det gick och för att det var kul.

Ett halvt dygn senare gjorde jag tillsammans med konstnären och arkitekten Sofia Priftis ett liknande konstnärligt försök i Örebro, då i samband med invigningen av en fantastisk satsning som Örebro Kommun gjort kring barns lekmiljöer. Tanken var att vi skulle bygga mellan klockan tolv och tre, men byggandet ville aldrig ta slut så vid fyratiden fick vi börja plocka undan materialet och stänga av musiken för att sakteligen få folk att avsluta sina projekt. Barn, vuxna och äldre byggde tillsammans, återigen, bara för att det gick och för att det var kul. Det som kanske inte syns så bra på bilderna, men som definitivt kändes på plats både idag och igår, var den varma och vackra atmosfär som uppstod i det kollektiva samskapandet. Länge leve den frihetliga konsten och den lustfyllda leken!

Bilder från Under Tallarna – Lördag 24 augusti

 

Bilder från Varbergaskogen, Örebro – Söndag 25 augusti

I helgen arbetade jag med en fantastisk grupp människor, de flesta ett decennium yngre än mig själv. Efter inbjudan av Grafikskolan/Kulturskolan satte jag ihop en tvådagarsworkshop i konsten att skapa ny förståelse och förändring. Första dagen föreläste jag och sen gjorde vi affischer/plakat. Andra dagen föreläste jag också fast betydligt kortare och sen gjorde vi flaggor/fanor. Det har jag gjort förut, men samtidigt har varje tillfälle sina helt egna förutsättningar och kvaliteter. Vissa saker är stadigt återkommande, till exempel att konsten är större än verket och att den direktupplevda kroppsliga erfarenheten når djupare än det rationella intellektet, även fast båda behövs. Hur som helst, plakatet, fanan, banderollen, flygbladet och affischen är viktiga verktyg för att skapa ny förståelse och förändring. Vem som helst kan gå samman med likasinnade och organisera sig för att göra skillnad och konsten är ett fantastiskt bra fält som (egentligen) står öppet för vem som helst att använda som sin utgångspunkt.

Dag 1: Affischen/Plakatet

Dag 2: Flaggan/Fanan

Varmt tack för denna gång!

 

Idag har jag avslutat en veckas gästundervisning med eleverna i klass 9 på Solvikskolan. Jag har alltid rätt höga förväntningar när jag undervisar på just Solvik och de infrias alltid med råge. Kanske är jag partisk, jag gick själv på Solvik som barn och min dotter går nu i sjätteklass, men jag vet att eleverna där har fått möjligheter att leka, skapa och utforska världen på ett frihetligt sätt som tyvärr är ganska få skolelever förunnat.

Mitt självpåtagna uppdrag denna gång var att bjuda in eleverna till ett gemensamt projekt som erbjöd både en teoretisk ingång och praktiska erfarenheter av samtidskonstens möjligheter. Konsten är ett utrymme som alla har rätt till, precis som leken. Faktum är att konsten mycket väl kan ses som en fri fortsättning på leken, en sorts utveckling av något som de flesta barn har tillgång till men som de allra flesta vuxna har förlorat (”Varje människa är en konstnär, men bara konstnärerna vet om det”).

Vi varvade teori och praktik, inomhus med dator och utomhus med skruvdragare och såg. Tillsammans konstruerade vi en skulptur som vi satte eld på, med det ockulta syftet att blidka YOLO-gudarna så att dessa genom någon form av magiskt ingripande skulle se till att hjälpa eleverna att fylla klasskassan till bredden så att de kan åka på en resa i Kroatien. Med lite tur hörsammas den konstnärliga offergåvan, men i annat fall har det ändå varit en himla fin vecka med ett vackert avslut. Tack för denna gång, bästa elever! (Och Klara!).