web analytics

Rymdbas i Norrköping

Min film Space Control ingår i grupputställningen Luftslottet som just nu visas på Norrköpings Konstmuseum. Som jag skrivit tidigare så byggde jag tillsammans med Michael Rupini en rymdbas av återanvänt byggmaterial, några lastpallar, ett par lysrör och plast som vanligtvis används för att göra ensilagebalar. Förutom rymdbasen finns gott om andra anledningar att kolla in utställningen om man har vägarna förbi. Både jag och barnen uppskattade flera av de andra verken och både temat och sammansättningen av konstnärer känns väldigt lyckad. För mig personligen – som alltid arbetar konstnärligt men sällan skapar ”verk” som går att ställa ut – var det dessutom väldigt kul att få snacka lite med andra konstnärer som jag inte kände sen tidigare.

Så här skriver museet själva om Luftslottet: ”Luftslottet är en utställning som handlar om luft, drömmar och fantasivärldar. Utställningen bygger på en längtan efter att hitta vår inneboende kreativitet och påhittighet. Förhoppningen är att Luftslottet gör oss nyfikna, triggar vår fantasi och uppmuntrar till eget skapande.”

Utställningens curator är Johanna Uddén och medverkande konstnärer är: Amara Por Dios, Bigert & Bergström, Olle Bonniér, Johanna Byström Sims, Åsa Cederqvist, Jacob Dahlgren, Sara-Vide Ericson, Jens Fänge, Annika von Hausswolff, Erik Hedman, Matti Kallioinen, Katarina Löfström, Janina Nilsson, Bella Rune, Liv Strand, Ruben Wätte, Bengt O Österblom.

Mer info: http://www.norrkopingskonstmuseum.se/utstallning/luftslottet/

Luft_1

luft_2

luft_3

luft_4

Luftslott utan bygglov

Det finns något väldigt värdefullt, för att inte säga ovärderligt, i tillit. Jag har tjatat om det många gånger förut men får hela tiden anledning att återkomma till fenomenet tillit och dess djupare innebörd. Att tillit är någonting viktigt och bra håller nog de flesta med om, men kan någon förklara vad tilliten egentligen är för något? Kanske är det enklast att förstå tilliten genom att studera vad som tar dess plats när den inte finns, nämligen kontroll sprungen ur rädsla. Utan tillit blir allt stelt, dött och förutsägbart, inte organiskt, levande och spontant, oavsett om det gäller relationer eller kreativa processer.

Jag kom nyligen hem från Norrköping där jag tillsammans med min vän Michael Rupini har byggt en rymdstation. I den kommer min film Space Control att visas som en del av grupputställningen Luftslottet som cureras av Johanna Uddén på Norrköpings Konstmuseum. Vi visste inte riktigt vad vi skulle bygga när vi satte oss i bilen och åkte dit, inte heller vad materialet skulle bestå av (sånt som blivit över efter att en tidigare utställning rivits). När vi kom dit tog det dock inte lång tid innan vi kom igång. Både byggprocessen och slutresultatet blev riktigt bra och det är till stor del tack vare en enda sak, nämligen: Tillit.

Utan tilliten till oss själva och vår egen förmåga hade vi inte kunnat bygga så som vi gjorde, helt utan ritning. Minst lika viktigt för resultatet är den tillit som curatorn Johanna gav oss, vilket gjorde att vi fick tillgång till det spontana och frihetliga arbetssätt som var avgörande. Utan hennes tillit hade lusten snabbt bytts ut mot plikt och friheten mot anpassning, vilket tveklöst skulle ha påverkat både den kreativa processen och slutresultatet till det sämre. Kanske är vi alla olika mycket känsliga för tillit och tillitsbrist (jag tillhör tveklöst de superkänsliga), men jag tror att vi alla påverkas av huruvida den finns där eller inte.

Besök gärna utställningen på Norrköpings Konstmuseum, med vernissage den 13 februari!

Luftslottet är en utställning som handlar om luft, drömmar och fantasivärldar. Utställningen bygger på en längtan efter att hitta vår inneboende kreativitet och påhittighet. Förhoppningen är att Luftslottet gör oss nyfikna, triggar vår fantasi och uppmuntrar till eget skapande.

Luftslottet kan ge oss en stunds andrum och tillgång till andra verkligheter där fantasin får fritt spelrum och där allt är möjligt. På så sätt skulle utställningen kunna ses som en flykt från den oroliga tid vi lever i. Men den kan också i sina enskilda delar vara en direkt kommentar till sam­tiden – till konsumtion och prestation, till kommunikation och alienation, till vår utsatthet och vår längtan.”

Mer info: http://www.norrkopingskonstmuseum.se/utstallning/luftslottet/

 

Flumskolan lever!

Sfäriska Skolan är inte längre en sologrej, ett namn på den plattform jag använder när jag anlitas för att leda kurser, workshops och föreläsningar. Sedan i somras är Sfäriska Skolan ett frihetligt samarbete mellan mig och den fantastiska kaospiloten Lucas Grind. Jag har den fria och forskande konsten som utgångspunkt, han har systemiskt arbete och sociala förändringsprocesser som sin. Trots att vi kommer från två olika håll strävar vi i en och samma riktning, därför känns det helt naturligt att vi gör sällskap i form av detta samarbete. Gemensamt för oss båda är (bland mycket annat) ett stort intresse för det det vilda som finns i varje människa, mellan varje människa och långt bortom den civilisation som skapats av människor.

Under namnet Sfäriska Skolan gör vi undersökande undervisning och deltagarbaserad forskning, både i form av gästspel på etablerade institutioner (skolor, arbetsplatser och liknande) och en egen månatlig skola som är öppen för alla att delta i. Undervisningen ändrar ständigt form och innehåll, men några återkommande teman tycks bestå över tid. Vi vill närma oss det vilda. Vi vill prova vad som händer när man slutar att lyda och istället ta reda på vad som väntar på andra sidan av de osynliga gränser som håller oss på plats. Vad händer när en människa med den egna kroppen får uppleva skillnaden mellan ett kontrollbehov sprunget ur rädsla och en frihet sprungen ur mod och tillit? Hur kan man utforska och uppleva världen i grupp? Varför är vi människor så omedvetna om och okritiska gentemot våra egna begränsningar? Vad kan det vilda lära oss och varför är vi egentligen så rädda för ovissheten? Vi vet inte riktigt, men låt oss ta reda på det tillsammans.

(Bilden är från en kurs i ”Tillfälliga Frirum” som vi höll i höstas på Vårdinge By Folkhögskola).