web analytics

Roliga timmen

Det finns många saker som är helt fantastiska när det gäller livet som konstnär. Det finns några saker som är riktigt värdelösa också, men de är betydligt färre. Att bokföra, ha permanent ångest över ekonomin och skriva allehanda ansökningshandlingar är de aspekter av konstnärslivet som jag tycker allra minst om. Att undervisa är en av de aspekter som jag tycker allra bäst om, mina lektionstimmar är oftast väldigt få men de utgör några av arbetsveckans höjdpunkter. Det här är inte menat att bli något ”Hiss och Diss”, ”Flipp och Flopp” eller ”Bra och Anus” med livet som konstnär. Om någon skulle ha glädje av en inne- och utelista över konstnärens bipolära tillvaro så vet jag minst en konstnär som skulle kunna skriva den mycket mer träffsäkert än jag.

Anledningen till att jag skriver om konstnärslivets ofrånkomliga dubbelnatur är att jag den senaste tiden haft tillfälle att både flyga högt och sjunka lågt. Jag har inte rört bokföringen ännu, den ligger nedtryckt i olika lådor och kuvert och ger mig mer magkatarr än januari månads samlade räkningar och inkassokrav. Å andra sidan så undervisar jag en hel del nu, håller egna kurser på både gymnasienivå och högstadienivå, och efter varje lektionstillfälle infinner sig ett kreativt flyt som ibland kan sitta i under flera dagar. Löjligt kul är det att få sprida mina idéer vidare, denna gång till elever så unga som 14 år, vilket är en rekordung målgrupp för min undervisning.

Min självvalda uppgift i rollen som kunskapsförmedlare är att skapa goda förutsättningar för att de som deltar i undervisningen själva ska kunna generera nya erfarenheter. Det gör jag enklast genom att utsätta dem för direkta upplevelser istället för att mata dem med svårtuggade andrahandskällor och försöka få dem att svälja torra fakta. I takt med att jag själv lär mig mer om den anarkistiska folkbildningens pedagogiska principer blir det också lättare för mig att gå in i osäkra undervisningssituationer med gott självförtroende. Nu bara maxar jag och litar fullt ut på att flytets bärkraft ska räcka hela vägen förbi högen av kvitton och fakturor.

Bilden är från en tidigare kurs jag höll på gymnasienivå. Mer info finns här.

Djupfrysta Ögonblick

När var du senast på en konstutställning? För min egen del händer det väldigt sällan att jag tar mig tid att gå på utställningar, trots att jag arbetar som konstnär. Jag har till och med missat att se de tre senaste utställningarna som jag själv har medverkat i. Konstens institutioner stänger ofta människor ute medan gatans konst tvingar sig på folk utan deras samtycke. Mellan dessa två ytterligheter återfinns mitt eget konstnärskap och mellan dessa utspelar sig också denna fotoutställning, både till form och innehåll.

Djupfrysta Ögonblick är en fotoutställning som aktivt försöker korta ner avståndet mellan det avlägsna och det vardagsnära. Att det hänger kvalitativ samtida fotokonst ovanför frysdiskarna är resultatet av ett möte mellan en nytänkande butikschef och en stamkund som arbetar med konst i offentligheten. Medverkar gör fotograferna Lo Vahlström, Daniel Shelemay och Iggy Smalls med bilder tagna i bland annat Järna, Södertälje, Stockholm, Berlin, Paris, Lyon, New York, Los Angeles, Miami och Melbourne.

Här möter konsten upp dig i ett sammanhang som saknar galleriets höga trösklar, den görs tillgänglig inom räckhåll för det stressade vardagslivet. Ändå är min förhoppning att man på väg från fryspizzan till den stuvade spenaten ska ges möjligheten att uppleva någonting som får en att antingen känna eller tänka något utöver vardagens förutsebara upprepningar. Se det som en öppen inbjudan till ett avbrott från det vanemässiga handlandet, som varje människa kan välja att antingen bejaka eller avböja. Ordet handla har som bekant två olika betydelser, det kan avse att utföra en handling, en gärning, lika gärna som det kan avse att köpa mat i en livsmedelsaffär.

Varmt välkomna önskar Ruben Wätte, curator och Thomas Sjöblom, butikschef på Coop Konsum Järna.

Utställningen håller öppet till den 23 maj och presenteras i samarbete med Konstfrämjandet.

Konsten att skapa förändrade tillstånd

Filmen jag skrivit manus till och redan så smått börjat spela in (med ett fantastiskt team) väntar fortfarande på besked från flera tunga fonder och institutioner som vi sökt pengar från, förhoppningsvis vet vi inom de närmaste veckorna vad vi har för budget att se fram emot. Om vi bara får negativa besked och avslag från de ställen vi sökt pengar så har vi både en plan B och plan C, så tanken är att filmen blir av oavsett vad som händer. Vi har redan fått 100 000 från en stor kulturfond, vilket gör att vi är en bra bit över den nollbudgetnivå jag är van vid att arbeta på. Med lite flax får vi förhoppningsvis tag i hela den summa som behövs för att kunna betala ut rimliga löner åt alla medverkande.

En annan rolig sak är att jag nu kan bocka av ännu en uppfylld pojkdröm från listan – att publiceras i den anarkistiska tidskriften Brand (som bara tycks bli snyggare och bättre med tiden). I det senaste numret, som kom ut 1 maj, skriver jag lite om hur jag förhåller mig till mitt konstnärliga arbete som många gånger rör sig i gränslandet mellan konst, politik och forskning (för att inte tala om de filosofiska och psykologiska aspekterna). Tack Brand för det förtroendet! Jag rekommenderar alla att köpa tidningen, men för den som hellre läser digitalt finns texten även här.

Just nu förbereder jag ett par inbokade föreläsningar och är samtidigt på jakt efter ett litet barskåp, en platt-TV och en kaffemaskin (som behövs till filmen), om du har något av detta liggandes i din källare och kan tänka dig att sälja för en billig peng så vet du att jag finns och är i behov.