web analytics

En oviss framtid

Forskningen jag bedriver handlar till stor del om medvetandets olika politiska, filosofiska och psykologiska aspekter. Jag försöker både förstå och förändra medvetandet, mitt eget och andras. Ibland är det hela svårbegripligt men ännu oftare är det otroligt tydligt hur allt tycks hänga ihop. Filmen jag för närvarande arbetar med handlar om medvetandets begränsningar och möjligheter. Trots att det är en fiktiv spelfilm jag skrivit manus till så bygger den på teman som jag  länge försökt närma mig i mitt arbete och därför har personlig erfarenhet av, till exempel spänningsfältet mellan säkerhet och frihet som både huvudkaraktären och jag själv befinner sig mitt i (tillsammans med alla andra levande varelser).

För att denna filmidé ska kunna bli verklighet har jag både sagt upp mig och tackat nej till nya brödjobb för att istället skriva manus. Att ”lämna tryggheten bakom mig och söka äventyret” är visserligen inget nytt för just det här projektet, det har jag gjort sedan barnsben och kommer att fortsätta göra tills jag dör, men det känns ändå som att insatsen har höjts och att mer än någonsin står på spel. Det handlar om något avsevärt större än inkassokrav och magkatarr. Det är samtidigt en ypperlig chans att faktiskt praktisera vad jag predikar – vikten av att utveckla en förmåga att omfamna ovissheten och bara flyta med istället för att klamra sig fast. Risk failure.

Manuset är i alla fall klart och nu väntar vi bara på ca$h (hoppas innerligt att även filminstitutet har en väl utvecklad förmåga att omfamna ovissheten och beviljar oss filmstöd). I övrigt har jag nyss medverkat i utställningen Headlong / Brick wall (”En utställning om byråkratiska barriärer, meningslöshet och viljan att vara fri”) i Stavanger och medverkar med en kort text i nästkommande nummer av tidningen Brand. Dessutom en par inbokade föreläsningar och lite subversiv undervisning men behöver landa ännu mer såna uppdrag om jag ska kunna överleva sommaren (Wallah! Sprid gärna ordet till dem du tror kan ha uppdrag). Sho!

Bilden är baxad.

Getting that paper

Pappersarbete. Jag är i den absoluta slutfasen med mitt filmmanus, försöker maxa genom att mangla text varje kväll från att barnen somnat tills jag måste bryta för att själv hinna få lite sömn innan det är dags att gå upp. För ett tag sen kom mina diplom med posten, nu är jag officiellt Master of Fine Arts. Stipendiepengarna jag levt av sen jag slutade skolan är slut nu och som av en händelse fick jag veta idag att staten vill ha in all moms från förra året redan nu i slutet av februari (jag trodde att det bara var momsdeklarationen de ville ha på en gång, inte själva pengarna). Merde! Livet som nyexaminerad konstnär är märkligt nog exakt som jag hade föreställt mig, helt fritt men väldigt osäkert. Kanske borde ringa skatteupplysningen och fråga om jag kan få betala i form av några snyggt ihopsnickrade meningar ur mitt filmmanus, till exempel som den här:

”En aspekt av varje människa vill bli lycklig, medan en annan vill bli lyckad. En aspekt strävar efter frihet, medan en annan strävar efter säkerhet. Vem av dessa som får bestämma avgörs till stor del av ens förmåga till självmedvetande, utan reflektion kommer den starkaste stämman att dominera. När det skrämda egot höjer sin röst i affekt sker det undantagslöst på bekostnad av intuitionens subtila viskningar.”

Flax och flyt

I morse var jag på ett produktionsmöte med en producent och en filmare, vars bolag vill hjälpa mig att göra min film! Nu är arbetet igång på allvar, förutom finansieringen så är det ett fåtal luckor i crewet som måste fyllas upp, sen kan vi börja filma. Det är inte vilket crew som helst heller, utan en dynamisk mix av både polare och proffs. Jag har sett fram emot att få göra det här projektet rätt länge och nu är det närmre än någonsin tidigare att det hela kan bli av. Om nu bara flytet, flaxet och flödet bär mig under arbetet med det här projektet på samma sätt som det brukar göra så kommer det att bli en riktigt maxad liten film till slut, det känner jag på mig. Och apropå flyt och flax, jag var i Dalarna med mina barn en kort sväng under mellandagarna, alldeles intill Daläven (på bilden) ligger en liten sjö. Tvärs igenom den löper järnvägen vid Duvnäs ovanför en brant sluttning. Där kolliderade två tåg 1984, det ena tåget stannade kvar på spåret och brann upp medan det andra voltade ner för branten och hamnade i sjön där det nu ligger begravt. Ingen människa dog eller skadades (!).